heleeenaaaa

i morgon ska jag på en anställnings intervju, eller lättare sagt, jag ska inte på en anstälnings intervju. Problemet är bara att dom inte vet om de än, att jag inte kommer komma alltså.

Där skulle de vara fint att vara ungdom och bara kunna skolka från de hela, inte komma.
Eller så leker jag vuxen, Ringer och avbokar, säger att jag nog inte är rätt man för jobbet och vill ge alla andra en ärlig chans...

Eller så åker jag dit, hoppas på att jag får jobbet, som jag kommer hata, för att kunna få lite egna pengar.
Eller, så åker jag inte dit, skiter i de helt enkelt, kanske gör de största mistaget jag kan göra. Men det får jag endå aldrig reda på endå.


Det bästa är att leka vuxen ringa & säga hur de är.
Men
Eftersom jag hatar att prata i telefon, mest att behöva ringa till någon. kommer jag så klart inte våga ringa återbud i morgon, så antingen står jag där på intervju, som söker arbete som telefonförsäljare, bara för att jag inte vågade ringa och tala om hur de igentligen ligger till.
Värdens bästa telefonförsäljare, de skulle bli ja de ;)

Det känns omoget, kan man skita i att gå på en annställningsintevju?
fråga inte äns varför jag sa ja, jag blev väl paff över att dom ringde eller nått.

jag vill inte vara telefonförsäljare
Men jag vill ha ett jobb....