heleeenaaaa

Innan hästköpet ville jag bli bäst, jag kunde inte vara nöjd med hur ridningen gick och jag tänkte inte rida "svåra" hästar, dom kunde jag rida när jag hade blivit bra, och under tiden fick dom som själva ansäde sig som bra, eller hade bra självförtroende eller något jag vet inte? rida dessa hästar så kunde jag fortsätta traggla på mitt stadie.

Sen köpte jag compliment och skulle äga allt och alla, jag skulle bli bäst.
Efter att ha insätt hur svårt de värkligen var, la jag det där på is.
Jag fortsatte rida som vanligt men igentligen untan anbitioner att komma någonstans?! varför undrara jag nu?
Vad är det för visst som man inte kämpar? Jag har blivit så van att ha bliit en skogsmulle menniska så jag hade glömt bort vad jag igentligen kämpar för. Målen kanske inte är lika höga längre mer realistiska, om jag fortsätter att kämpa vill sega.

Jag är lite arg på mig själv över hur jag kunde glömma bort mina mål, Det är ju något jag lägger ner runt fyra timmar om dagen på och pengar, ja en massa pengar även om det är pappa som står för det mesta just nu.

Ja, jag kanske alltid kommer tycka det är mysigt att rida ut i skogen, bada, eller bara mysa en sommarkväll. Det är ju en del av hästlivet och ja gillar de jätte mycket.

Men det ska inte få mig att hålla mig borta från glöden att utväxlas, vafan nu får jag väll sätta lite fart.
Insikt det är bra att få sånna ibland.

Och jag antar att nu, när det ar dags att bestäma vad man ska göra med livet, var en ganska bra tidpungt att få de.
Undra om det var gårdagens hoppning som fick mig på fötter igen, jag kan ju inte mesa runt på 80 cm hur länge som hällst inte hemma på hemma plan iallafall. Det känder ju inte äns högt, då är de dags att gå vidare.

Om jag någongång glömmer bort va de är jag vill, påmin mig då. Jag ska ju bli bäst, nej just ja realistiskt, jag ska bli bra!