heleeenaaaa

Läste på blondinbellas blogg, som jag igentligen hade slutat läsa för någon vecka sen men sen när jag såg att hon hade blivit brunett var jag tvungen att kika in den igen  där stod de iallafall om hur rädd hon var för att ligga inför döden.

Jag började fundera ( som alltid när jag läser något ja inte är säker på om jag har en åsikt om eller inte) Och kom fram till Ja, vad kom jag fram till igentligen?

Tänk att ligga där i sängen inför döden, full med onda liggsår och tryckskador som gör ont, för att man är för okontaktbar och utmattad att ta upp ur sängen. Då det inte är någon skillnad på dag och natt och någon ruskar på en ibland och då ska man öppna munnen och få lite medicin.

Har man tur är de någon som kommer och håller än i handen.

Det är ingen som kommer och hälsar på en, för det är ingen som vill se än i det skicket, man kissar och bajsar på sig. Och även om det är bra perssonal får man ligga där ett tag innan någon märker de och kommer och byter blöja.
Man är stel och kan inte röra på sig, man kan bara stitta rätt upp i taket. Man har ångets och vill att de snart ska ta slut.


Man har ont, man är trött, man mår dåligt , ligger i en sjukhus säng och man ska snart dö.
Är det de sissta man ska minnas av detta liv?

Nej, att dö av ålder det skulle jag inte vilja göra. Men och andra sidan finns det några bra sätt att dö på?
Kan livet som gammal & sjuk vara värre än själva döden? Undra om man ligger där och vill dö?
Om man vill att allting ska ta slut.
Eller om man hoppas hoppas att livet ska börja om på nytt igen och man står där som en femton åring då allt var så mycket lättare.

Jag undrar hur dom tänker?





pusshej
/H.